En riktigt skön dag med en kär vän på stan och sedan pyssel utbrett över hela golvet trots mina menssmärta. Förhoppningsvis är det över imorgon och jag får känna mig fri igen. Läste också en blogg om ett barn som föddes i vecka 23 och är en tapper kämpe samtidigt som jag blir bestört över hur sent man kan göra abort i Sverige när man nästan samtidigt kan rädda livet på små underverk.

Så skönt. Klarade av den här veckan också. Det är ganska många bollar i luften just nu. Jag har bestämt mig för att satsa helhjärtat på skolan och har pluggat många kvällar. Utöver det ska jag också börja bry mig om mig själv mer. Tror jag behöver det. Mensvärken gjorde sig påmind redan på morgonen. Tryckte i mig värktabletter i morse som vanligt såna här dagar. Vid lunch hade jag ett tryck över magen. Bestämde mig att åka hem efter plugget och ta tag i allt jag har att göra. Jag kan inte lägga mig ner så fort jag har ont, då försvinner hela dagen och helgen är inte så lång. Tog en promenad också, men det spändes hela tiden i magen. En lång, härlig dusch i varmt vatten. Nu väntar sängen och innan jag lägger mig ska jag värma vetekudden. Vad skulle jag göra utan den?

För var dag som går inser jag mer och mer vad den här aborten har orsakat mig. Jag ser fler och fler tecken på att jag håller på att förstöra för mig och jag måste börja älska mig själv mer. Har jag verkligen förlåtit mig när jag bryr mig så lite om hur jag mår? Jag är värd bättre. Och det enda jag vill ha tillbaka är känslan av att se de positiva erfarenheterna jag fått av det hela. Jag saknar att vara den starke och kunna uppmuntra andra som gjort abort. Men just nu är jag svagare och jag vet inte hur jag ska göra för att rycka upp mig. Hoppas bara att det är hormonerna i kroppen som spökar. Nu vill jag må bra igen!

Månadens mens. Jag vaknade med hemsk huvudvärk imorse och mina tankar for direkt att nu kommer mensen. Tog två pronaxen och for till plugget. Och jovisst.. jag kan konstatera. Mensen är här igen. Hoppas den blir lindrig denna månad. Gick förbi en affär idag och såg aftonbladets löpsedel om en tjej som dog av falsk mensvärk. Direkt jag fick chansen så läste jag artikeln. Vissa problem hon hade haft känner jag igen, vad vill jag inte gå in på. Men jag blev lite rädd och fundersam över vad det kan vara för fel på min mens, för vanlig mensvärk tycker jag inte det är. Nu ska jag iallafall hålla koll på mina mensvärk och om det inte blir bättre igen får jag kontakta sjukvården igen. Jag hoppas bara det är som gynekologen sa. Att mensen kan ändras och att minnena kan sitta kvar i det undermedvetna. Idag mår jag ganska bra och jag ska ta morgondagens problem om den kommer, men då ha detta i åtanke.

Fick se en bild idag och gissa min förvåning när jag kände igen killen på bilden. Denne hade tydligen blivit pappa. Mina minnen for "långt" bak tillbaka i tiden då jag nyss hade blivit tillsammans med mitt ex. Jag satt på bussen till honom när en av hans vänner hoppar på tillsammans med sin tjej. Just bakom mig sitter en tjej de känner. De börjar prata med den här tjejen. Jag lyssnar halvintresserad på samtalet. De har uppenbarligen inte upptäckt mig. Plötsligt frågar killen om vännen har hört att mitt x skaffat tjej. Och där börjar han berätta om mitt å exets sexliv! Det hela kändes helt absurt och han pratade så högt att jag nog inte var ensam om att tjuvlyssna. Det kändes väldigt underligt att höra om sig själv i tredje person på det sättet och det jag hade lust var att vända mig om och säga: "Hej Tom!" och le. Men jag var för feg för det. Idag är jag extra tacksam å glad över att det är slut mellan mig å exet! :)

Ganska fort när jag började skriva här på bloggen skrev jag om hur jag uppfattat hur folk reagerade på hur jag mådde. Det var många som inte visste hur de skulle bete sig. De vågade inte gå fram och ge en kram eller fråga hur jag mådde. Min abort har påverkat mig på väldigt många sätt. Jag försöker tänka positivt, men kommer det en negativ tanke är det lätt hänt att man fastnar i den onda cirkeln. Jag är medveten om att de negativa tankarna kan ta över mig helt för stunden. Jag är också medveten om att jag kan ha bra och dåliga dagar. Det är skillnad på de dåliga dagarna och de onda tankarna. De onda tankarna får mig att känna mig värdelös och osedd. De dåliga dagarna är jag ledsen och sorgsen. Genom att få minnas och gråta en stund försvinner de sorgsna känslorna. De negativa tankarna försvinner bara genom att jag aktiverar mig. Är för mig själv en stund, städar, tar en promenad eller pysslar. Jag misstänker att folk tror att det är samma sak att ha dåliga dagar och onda tankar. När jag är sorgsen kan jag få höra att jag ska rycka upp mig och se framåt. Det är det värsta jag kan få höra. Det är inte då jag behöver rycka upp mig. Det finns en till hake. Många lyssnar på mig, till synes bryr sig om mig, men när jag verkligen behöver dom är det så lätt att de visar en annan sida och inte orkar bry sig. Vissa såna vänner har jag ingen kontakt med idag. Då visar man verkligen inte vad man går för. Jag har "vänner" som lyssnade på mig när jag berättade om vad som hänt. De gav mig en kram. Men senare har de undvikit mig. De vännerna är inga jag själv kontaktar idag. De visade att de inte ville vara vid min sida och stötta mig och det gjorde alltför ont att jag ska kontakta dom idag när jag mår hyfsat bra. Det är inte det att jag inte vet hur de haft det under den tiden jag hade det tungt. Jag vet precis hur det är att vara den personen som måste lyssna på allt ältande, den som måste stå ut med en som varit i kris. Jag har varit den människan när en person som stod mig mycket nära hamnade i kris. Jag var inte den som orkade lyssna, utan jag fördömde. Sa att denne skulle sluta deppa, ta sig i kragen, försöka gå vidare. Men jag tror att man ibland måste få tillåtas tänka tillbaka. Om man inte gör det så är det nog lätt hänt att locket läggs på och man inte bearbetar det såsom man känner att man skulle bearbeta det. Så känner jag att jag måste få gråta tillåter jag mig också att gråta. Allt för att en dag stå där som den starke.

Stod i kö idag då jag fick höra ett intressant samtal mellan två tjejer. De pratade om en närstående som vid dödsbädden sagt att denne inte ångrat något alls i sitt liv. Jag började fundera hur det kommer vara den dag jag dör. Kommer jag att ångra någonting jag gjort eller som jag inte gjort? Den första tanke som dyker upp är min abort. Ja, jag kommer alltid ångra att jag gjorde en abort och inte tog emot det barn som jag hade i magen. Men jag kommer lära mig leva med det och jag kan idag inte klandra mig själv så mycket att jag gjorde det. Har jag hittills ångrat mig något som jag gjort? Nej, jag är nöjd med mitt liv. Vad jag hittills har gjort och var jag tagit mig. Och jag är så tacksam över alla de erfarenheter jag fått längst vägen bara idag. Även när det stormar lär man sig otroligt mycket och utvecklas som människa. Det jag däremot ska jobba med och som jag vet att jag måste jobba med är mig själv. Jag vill inte nöja mig med att bara vara glad, utan jag vill bli lycklig igen. Och jag vet att jag en dag kommer vara det. Fram till dess tar jag vara på de fina ögonblicken som sker under dagen. Som idag. Promenad i solen, snön som lyser vitt och kylan som målar kinderna röda.

Nu är julen bortplockad för i år. Det är skönt att ännu en jul har gått. Längre tid har passerat. Snart är allt väl bara en dröm allena. Snart ska jag väl få "glömma" och gå vidare. Det är det jag vill. Inte glömma, men gå vidare. Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen, vara lycklig och skratta. Igår var jag riktigt nere, men efter att ha fått gråta ut och sova hela natten var jag redo för den här dagen. Just idag kan jag hantera alla slags situationer känns det som. På skolan hade vi psykologi. Det har jag inte haft sen den hösten det hände och det var samma lärare då och just därför kändes det ganska tungt att gå till skolan. Jag var rädd att han inte skulle komma ihåg mig. Att jag skulle göra bort mig av någon anledning. Bli den tjej jag var då. Blek. Och att hela min livshistoria skulle lysa igenom mig. Kände mig inte pigg på att presentera mig igen, men direkt jag kom in i klassrummet skämtade han om att det får bli repetition för min del. Psykologin i skolan hösten 2010 fick en ganska stor betydelse för mig. Det var väldigt bra att få ha det samtidigt som jag hamnade i kris, främst minns jag att psykologiläraren inte gillade att det var så lätt att få ut SSRI. Senare under min kris i samband med en sjukskrivning blev jag rekommenderad det av en läkare, men jag avstod. Det är jag glad för idag. Annars skulle jag nog fortfarande gått på det. Hela min abort har följt med mig idag och trots att hjärtat känns lättat så har jag känt en stygn av sorg. Vad det var som hände då minns jag inte riktigt, jag vill inte minnas, orkar inte minnas. Men jag minns att mitt liv förändrades totalt efter det. Det blev tommare och ingenting käntes meningsfullt längre. Än idag har jag kvar såna känslor. Jag känner mig värdelös. Jag känner mig väldigt ensam. Och jag tror aldrig att jag kommer hitta någon. Det känns som att jag aldrig mer ska få vara riktigt lycklig. Möjligvis glad, men inte lycklig. Och när jag är nere vill jag inget annat än att fly in i en trygg, omsorgsfull och tröstande famn. Istället för att erbjuda mig att lyssna eller en kram vill mina vänner få mig att skratta. Jag orkar inte skratta just nu och jag blir väldigt stött av det av någon anledning. Låt mig få gråta en skvätt när jag känner att jag behöver göra det, sedan kan jag skratta med dig.

Jag förstår inte varför det är så tungt idag. Jag får ingen sinnesro. Jag är nedstämd och ledsen. Tårarna rinner ner från mina kinder. Hur länge ska jag vara så här instabil och inte riktigt känna mig på banan till fullo? Hur länge ska det göra så ont att det värker i hjärtat? Och så kommer tankarna, ska jag aldrig få träffa någon som kommer och tröstar mig med den där kramen och som stryker mitt hår när jag behöver det som allra mest? Varför måste det vara så smärtsamt ibland?

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud I ditt knä
Säg att du menar
Och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ