Oavsett jag vill det eller ej så rullar livet på. Jag tänder ljus på kvällarna och konstaterar att mörkret kommer tidigare och tidigare. Snart är det dags för höst igen. När jag tar mina dagspromenader beundrar jag det vackra landskapet och ibland är det så fint att jag ler. Och mitt leende påverkar de jag möter på vägen. Jag får leenden tillbaka. Det värmer så i hjärtat så jag ler bara större efter det. :) Det är verkligen nu som livet är mitt. Och jag vet att jag kommer minnas de där ögonblicken. Liksom jag minns den sommaren för två år sedan när den gråa tillvaron började bli mer ljus. Den tiden då jag började uppskatta de gula maskrosorna mot det gröna gräset. Det är minnen jag kommer bära med mig som en del av allt som hänt mig. Vad som än händer så blir det bättre.  I år är det tre år sedan jag valde att ta bort dig och när jag tänker på det smärtar det fortfarande i hjärtat. Det hål som bildades då kommer nog aldrig riktigt läka och bli hel igen. Utan dig kan jag inte bli riktigt hel, kommer aldrig till fullo acceptera mitt val och kommer aldrig vilja det heller. Men jag lever vidare och njuter för fullt av livet. Och i år längtar jag efter hösten, för det får mig att locka fram en minnesbild av det vackraste jag någonsin sett. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...