Idag har det varit en sån där skön dag. Har varit ute i solen nästan hela dagen. Avslutade med en orienteringsrunda på cykel. Jag har varit nöjd och glad, men nu när kvällen närmar sig så kommer de där tunga tankarna. Vet inte varifrån de kommer, men ibland känner man sig bara så misslyckad och värdelös. Tror det är ensamheten som gör sig påmind. Det är ju inte det jag vill känna! Och när jag är lite ner vandrar alltid mina tankar till aborten. Varför gjorde jag så??? Trots tankarna så är jag glad över att de här känslorna bara kommer nångång då och då och jag vet att de kommer vara bortblåst imorgon. Om jag inte skulle varit medveten om det skulle jag aldrig orkat.

Måste få avsluta detta inlägg positivt och då kan jag berätta att ett skönt sommarregn sköljde över mig när jag cyklade och det var så befriande på något sätt. Så mysigt! Åh, vad det är härligt att ha en riktig sommardag åtminstone då och då! :) 

Vad är lycka? Fråga några personer och jag tror du får olika svar. Jag kände av en vind av lycka idag och jag bara log med hela ansiktet. Det var så härligt! Tog en cykeltur på förmiddagen och tanken var att det skulle bli en mil. Under den här sträckan finns inga genvägar, bara att trampa på. Det var en risk jag tog. Solen sken när jag cyklade iväg, men molnen hopade sig på himlen. Jag kämpade på och halvvägs kände jag några droppar på ansiktet, men trodde att jag bara inbillade mig och trampade på vidare. I nästa stund öppnade himlen sig och stora, våta droppar piskade mot marken. Det kändes på huvudet och armarna där dropparna landade. I vissa stunder skulle jag säkert varit väldigt irriterad över att det skulle börja regna just när jag var ute på cykeltur, men i den här stunden så log jag bara. Det var så härligt! Jag blev alldeles blöt och bilisterna jag mötte bara stirrade på mig. Men det gjorde absolut ingenting att det regnade "litegrann". Hann ända till granngården då jag hörde åskan mullra i fjärran. Men ack, vad jag inte ångrar att jag tog denna tur på hojen!

Har haft en alldeles förträfflig dag med jobb och sol. Fick mig en 3 mils cykeltur också. Helnöjd med dagen framtills jag slocknade på sängen redan klockan fem och råkade sova till halv åtta. ooops... jag är verkligen inte van att vara vaken vid den här tiden på nätterna. Somnar för det mesta senast halv tolv. Ikväll har jag hunnit pyssla en del och till det tände jag värmeljus. Det var ju ändå så pass mörkt ute. Och jag har trivts i mitt eget sällskap. Det har varit en riktigt skön kväll/natt. Jag har verkligen njutit. Vet inte om jag ska ta och sova, läsa en bok eller bara vara. Det var så skönt att bara få vara! Det var otroligt längesen. Har också läst igenom lite i min blogg och jag är verkligen tacksam för allt jag lärt mig under resan och på något sätt, med tanke på hur jag upplevt det, så tycker jag att det gått riktigt bra för mig. Jag är fortfarande inte framme där jag vill vara, men jag vet så säkert att jag en dag kommer stå där och det gör mig peppad till att fortsätta vidare. Inte snabbt, det hjälper inte, men i den takt jag känner för. Det här kommer bli något riktigt bra!

Ser ut genom fönstret och min blick fastnar på den gröna björken just utanför. Vänta nu lite, grön? Ser ett gult blad sticka fram där och det gör ont i hjärtat. Gula löv. Kommer jag sluta förknippa det med min abort?

Så var jag hemma igen från min "semester" på 2,5 vecka som för det mesta gick åt att vara en hjälpande hand för en behövande syster. Jag älskar verkligen hennes barn! De tillsammans med min sladdissyster gör min värld! När jag är tillsammans med dem är jag lycklig på riktigt. Mår så otroligt bra då. Borta bra, men hemma bäst brukar man säga. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Skönt att komma hem igen, men här har jag ingen ordning på mitt liv så skulle gärna varit borta några veckor till. Vill verkligen inte ut och jobba. Vill nog bara komma bort från den här staden som jag förknippar med tråkiga saker och plugg.