Nu har jag lämnat det gamla bakom mig och gett mig ut på nya äventyr. Det kanske bara är några kilometer österut, men den där lyan där det fanns så mycket sorg och saknad i väggarna är ett minne blott. Och jag kommer aldrig att återvända dit. Här är ljust och fräscht och nytt och det känns i hela mig. Att få lämna något som har så många jobbiga minnen är något jag borde gjort för längesen. När jag städade ut så tänkte jag på alla olika platser där jag satt mig ner och bara grät ut all min ångest för några år sedan. Nu har jag gått vidare. Jag har det bra och mår bra. Ibland ser jag barn som är lika gamla som min plutt skulle varit idag och jag förstår min roll i det hela. Det var hit jag skulle. Jodå, jag ångrar mig av hela mitt hjärta det beslutet jag tog sensommaren 2010, men jag är överens med tanken av att det var så här det blev. Jag gjorde mitt val och jag får stå mitt kast. Det var en väldigt dyr läxa på bekostnad av mitt mående och mycket mer, men jag kan ingenting göra för att spola tillbaka tiden. Det enda jag kan göra är att fortsätta leva och göra det bästa av det jag har idag.  

Det enda jag önskar är att alla andra tjejer som befinner eller har befunnit sig i samma situation som mig ska få frid. Och att problematiken med tjejers psykiska mående efter en abort ska belysas för jag tror det är många som lider ensamma i det tysta. Vi som varit där vet vilka konsekvenser det fått för våra liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...