Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den där tilliten man har delar med någon. Den där känslan av att han är mitt allt, jag är hans allt. Drömmen om kärlekens "och så levde de lyckliga i alla sina dagar" som försvann. och någonstans inom mig är något förstört. Krossat. Och när jag gråter finns ett tomrum, ett hål i hjärtat, som gör fysiskt ont. Det är inte tomrummet efter honom utan det han gav mig. Som jag valde bort. Allt liksom hänger samman.

jag har svårt att tro på kärleken idag. Och jag tror att jag gör allt i min makt för att skydda mig från den. Jag måste öppna upp, måste våga igen. För jag vet att den finns där om jag bara vågar. Någongång i framtiden tror jag det finns någon som kan ge mig allt det där jag saknar. och jag längtar till den dagen jag inser att jag faktiskt gjorde det... Litade på en kille igen Och gav honom en ärlig chans. Och förhoppningsvis håller det den gången. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...

Nu har jag lämnat det gamla bakom mig och gett mig ut på nya äventyr. Det kanske bara är några kilometer österut, men den där lyan där det fanns så mycket sorg och saknad i väggarna är ett minne blott. Och jag kommer aldrig att återvända dit. Här är ...