Äntligen har jag kommit dit jag vill komma och jag mår bättre än förut. Livet leker med mig och jag är attraktiv på arbetsmarknaden. Allt har verkligen gått min väg den här veckan. Och jag har verkligen unnat mig den glädje, den känsla när livet plötsligt ler mot mig. Och så kommer det som ett slag under bältet. Känslan av övergivenhet, av sorg och saknad.

Ja, det är bra. Jag mår bra. Jag måste bara få stanna upp en stund, ta en paus, andas. Jag kommer snart ikapp.

Kommer det någonsin bli som vanligt igen? Kommer jag någonsin kunna lämna det helt bakom mig utan att få stunder som denna?

Jag har lärt mig så mycket av livet, fått en så enorm styrka och börjar hitta tillbaka till glädjen. Glädje, att medvetet hitta glädjen i vardagen. Att vara säker på att vad som än händer i framtiden så kommer det inte få omkull mig på så sätt att jag inte kan resa mig upp igen.

Men samtidigt har livet fört med sig erfarenheter av förlust, sorg och mörker. Och ibland blir det för tungt för mina axlar att bära mitt bagage. Något fattas mig och det kommer alltid saknas en bit ur hjärtat. Tomrummet värker av saknad.Tårarna rinner över och slutar inte rinna förrän jag är beredd att gå vidare innan jag fått gråta ut och läka för att lindra smärtan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...