Har klurat litegrann kring hur jag ska göra med den här bloggen. Allt tungt börjar lägga sig och jag anar en ljus framtid. Minnena gör inte lika ont längre även om jag påminns ibland och mensen smärtar inte mer än vanligt. Ingen kan på utsidan se vilket sår som ibland rivs upp och blöder till. Även om såren har läkt ganska bra så räknar jag med att det här kommer hända då och då. Att den aldrig kommer vara helt färdigläkt, utan när man minst anar så kommer någonting att riva upp och det börjar blöda.

Tack ni som följt min blogg, även fast jag skrivit för min egen skull har ni varit till stort stöd. Bara vetskapen om att min historia kommer ut. Önskar er ett fantastiskt år! Själv vet jag att detta år kommer vara mitt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...