En målstolpe har nåtts och jag har numera en yrkesutbildning. Dessa många utbildningsår har fört med sig både glädje och sorg. Men här är jag nu. Och jag klarade det! Låt mig få andas ut, minnas, gråta och samtidigt glädjas åt min framgång! Och vad passar bättre än till texten av Gabriellas sång?

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min  längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå  vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten  bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All  den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara  låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se  hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel  jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

 

Linn

27 juni 2013 22:21

Stort grattis! Skönt att ett nytt kapitel avslutas och ett nytt påbörjas :) stor kram

http://Www.metrobloggen.se/alskalivet

osynligtarr

12 juli 2013 19:40

Tack så mycket! :) Ja, att uppnå de mål man har är en mäktig känsla. Speciellt när man längtat så. Jag klarade det! :) Stor kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...