Igår slog det mig plötsligt. Jag hade gått och lagt mig, släckt lampan och skulle sova. Så kom tanken upp. Jag ville dela med mig av det jag precis kommit på, men jag hade ingen att vända mig till. Har inte så många att prata om det med utan att det ska kännas krystat. "Men vännen, tänk inte mer på det där!" skulle det låtit. Såg jag låter bli. Åter till min tanke... Det är början på april. Just ja.. det är någonting speciellt med det. Min bebis skulle ha fyllt ett år i dagarna! jag började fundera på hur h*n skulle sett ut. Skulle h*n haft sin pappas ögon? Min hårfärg? Se ut som mig när jag var liten? Skulle h*n ha lärt sig gå? Börjat prata? Hur skulle vi haft det? Var skulle vi bott, h*n och jag? Frågor jag bara skulle ha fått reda på om jag skulle ha behållt bebisen. Jag kommer för alltid att ångra mig att jag tog bort barnet, men jag lägger ingen skuld på mig. Gjort är gjort och ingenting går att ändra. Jag får leva med det och jag tror att jag hittat ett sätt att leva med det, Och jag ska aldrig förbjuda mig själv att inte tänka på det som var. Det som hände kanske andra har svårt att sätta sig in i, men för mig var det verkligt och för mig betydde det mycket. Ingen annan i min omgivning har sett det jag fick se, men jag fick se och jag vet vad jag såg. Och de känslor jag fick för det jag fick se ska ingen få ta ifrån mig. Jag har inte glömt och jag kommer aldrig tillåta mig att glömma.

Av någon anledning kommer jag på mig själv att hela tiden försvara mig. Jag vet inte varför det är så viktigt, men just nu är det det. Och jag vet att många tänker: "Varför tog du bort barnet å kommer med sånt här dravel nu?" Jo, jag tog bort det, men det var mot min vilja. Jag var svag då. Men jag fick se vad det var som spökat i min mage och för mig var det det vackraste jag någonsin sett. Att se sitt eget foster, så välskapt och vacker trots att det bara var 10 veckor. Och det var då jag förstod vad jag gjort... Jag kommer aldrig att sluta ångra mig vad jag gjort, men jag har äntligen lärt mig leva med mitt beslut och min allra högsta dröm är att bli gravid igen i framtiden och att då få ett lika välskapt och vackert barn.