Det här börjar bli tjatigt, men det är allt annat än bra med mensen. Den är verkligen jobbig. Det går inte komma undan från den på något sätt. Det började i måndags. Jag var jättetrött hela dagen och svettades. Till saken hör det att jag alltid fryser. Tisdagen. Samma sak. Jag kollade almanackan om det inte var dags för mens snart. Japp, ska visst komma på onsdag. Min mens är ganska regelbunden. Exakt 28 dagar. Trots att jag inte äter p-piller vet jag nästan klockslag. Oftast mellan klockan fem och sex på morgonen på dag 28. Den här onsdagen kom den just då. Jag vaknade, var otroligt pigg och glad. Helt tvärtemot de andra morgnarna. Och under dagen så frös jag faktiskt. Allt som vanligt. Magsmärtorna har legat i sen dess. Jag vet inte om jag gnäller om det. Jag tycker ändå att jag tar det bättre än vad jag egentligen känner mig även om det är outhärdligt. Och den gången jag svimmar eller tror att jag håller på att dö pga mensen... då kontaktar jag sjukvården. Det har jag lovat mig själv. Fram till dess får jag stå ut fastän jag inte tror att allt är som det ska.

Utöver mensproblemen har jag haft underbara dagar den här veckan. Min "nya" klass är verkligen toppen och jag gillar den! :) Jag blir så glad över att få vara bland dessa underbara människor. De gör mina dagar! Jag hade också ett härligt utvecklingssamtal med läraren idag. Fick bara höra positiva saker och jag tror verkligen det är så som lärarn sa. Det går bra på mina tentor, jag ser mycket gladare ut nu för tiden och hon var inte alls orolig för att jag kommer klara den tuffa utbildningen. Det är så härligt att höra! :)