90 inlägg och jag skriver fortfarande. Har varit väldigt intensiva veckor sen innan påsk. Jag pluggar, umgås, sover. Mer hinner jag inte med. Just idag är jag jättetrött. Varit en lång dag som åhörare på ett kommunfullmäktigemöte. Dagen avslutades med solariet innan jag åkte hem och fastnade framför datorn. Hade ett givande samtal med två vänner idag om mina menssmärtor. De hade hört på något program på radion om endometrios och tror benhårt på att det är det jag har. Jag själv är lite osäker på om det verkligen kan vara det. Gynekologen menar ju på att det är minnen från aborten som hänger sig kvar. Och andra som gjort abort talar ju också om hemsk mens. Jag är så nyfiken på hurdana smärtor ni har som gjort abort?! Var sitter de? Hur ter de sig? Bara för att få en liten jämförelse. Min mens är ju inte sig lik. Jo, menscykel på 28 dagar står fast, men det är mycket mindre blödning och mycket värre menssmärta som jag inte alls känner igen. Och dessutom kan jag inte gå ordentligt på toaletten på flera dagar när jag har mens. Jag skulle helst av allt velat hänga över ett bord så kroppstyngden trycker ner magen. Endast då försvinner smärtan helt. Men det kan jag ju inte göra i skolan. Jag har svårt att promenera för att det trycker över magen. Den smärtan ligger som högt upp på magen. Och jag kan även ha ont nere i vänstra sidan. Där har jag också en svullnad såg jag nu sist jag hade mens. Jag hade på båda sidorna som en liten bula, men den på vänstra sidan var större å gjorde mer ont. Den högra kändes inte. Jag har ont i huvudet. Rakt fram ovanför pannan. Det är en ihållande huvudvärk som lindras med pronaxen. Nu senast var jag jättetrött två hela dagar innan mens. All energi var bortblåst, men energin kom tillbaka direkt mensen kom. Det enda jag vill är att ha en normal menssmärta, som jag hade förr. Den som går bort med en ipren eller möjligtvis värmd vetekudde. Men det känns avlägset och smärtan som om någon håller min mage intryckt är det absolut värsta. Vet inte längre vad jag ska göra. Och gynekologen som påstår att allt detta beror på att kroppen har minnen från aborten. Jag som tycker mig ha bearbetat aborten väldigt bra och inte påverkas dessmer när jag tar upp den med andra.

 

linn

2 maj 2012 11:34

även om det är som du säger att du känner att du är klar med aborten och accepterat den så sitter det kvar i kroppen längre än i huvudet. Så är det på mig. Jag är så extremt känslig där precis livmodern sitter. Som min gynekolog sa till mig: "Det är din Akilles häl" och så tror även jag.
När jag låg här i mina värkar i förlossningen så drogs jag tillbaka i tiden stundvis MEN det var hanterbart, ok, blandade känslor faktiskt men det gick det med. Får helt enkelt leva med det. Jag är iallafall jätteskör där nere.
Tycker iallafall att du ska gå till gynekologen för en uteslutningsbetod.

Kram

osynligtarr

2 maj 2012 20:53

Jag skulle så gärna kunna utesluta någon sjukdom, men att jag måste ta mig till kvinnokliniken gör mig skraj. Jag vill verkligen inte!! Och så ser de mina journaler.. himmel, vad ska de tro? Jag kämpar på och den dagen jag inte klarar detta längre så lovar jag att gå dit. Men om det är värt denna oro.. jag tror inte det.

 

linn

21 maj 2012 11:22

hej!
finns inte så mycket tid att skriva i dessa dagar..
Men vad menar du vad de ska tro på kvinnokliniken när de läser din journal. Att det ska stå att du gjort abort och att de ska dömma dig hårt och skoningslöst? Nej nej, det är inte deras sak att döma och de jobbar inte så.
Tycker faktiskt att du borde gå och kolla för att just utesluta något annat. Mensveckan med pms tar ju kol på dig och jag vet hur det är. jag har likadant mén jag förknippar ´mitt med aborten.
Livet är för övrigt svajigt och kan skifta från en dag till en annan, timme från timme.
Man får ta till vara på de bra stunder då man känner sig stärkt och man tycker att självkänslan är någorlunda bra. Sen kan det ju dala snabbt igen. Det vet vi och vi vet också att det går ju över och det går upp igen. men när man är mitt i den där stunden som bara är skit rent ut sagt då har iallafall jag svårt att se det andra goda. mental hård träning är det som gäller och det är svårt när man kämpar själv. Det går men det är tufft.. I know.
Tänker på dig och sänder dig en stor styrkekram.

osynligtarr

21 maj 2012 21:40

Hejsan!
Tack och lov är mensen över för den här gången. Det resulterade i en hemmadag från skolan pga huvudvärken. Jag har funderat fram och tillbaka på vad den verkliga orsaken är och jag börjar mer och mer acceptera att det har med aborten att göra. Jag tycker att jag bearbetat vad jag kunnat. Jag vet inte vad det är som lurar där. Men samtidigt påverkade aborten mig så jättemycket så det är ju konstigt om jag ska må så här bra efteråt. Jag har inte skuldkänslor, men jag ser heller inte den riktiga orsaken. Jag ska gå in med inställningen att det är aborten som ger mig den hemska magen och huvudvärken till följd av det. Och acceptera att det är så. Får hoppas att det blir bättre av det tillsammans med några tabletter pronaxen. :) Nu orkar jag knappt tänka på mensen, men det kommer bli bättre en dag. Kvinnokliniken får vänta tills det är betydligt värre. Dit sätter jag inte min fot i onödan (om detta nu inte är nödvändigt kan man verkligen diskutera) men jag tycker de haft tråkig attityd där och det känns verkligen inte bra att gå dit. Mental träning är ett bra tips som jag ska försöka ta mig tid till. Självkänslan behövs jobba mer på, det vet jag. Det kommer gå...
Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...