Nu är väskan packad och om några timmar reser jag. Jag vet inte om jag egentligen vill, för vet vad som väntar när jag kommer hem. Ser det istället som lite välbehövd vila så jag orkar ta tag i studierna och aborten ifall jag skulle reagera starkt på den även detta år. Och den vilan behövs! Rätt tid att åka iväg på. Dagen när jag kommer tillbaka är det exakt två år sen jag tog första pillrena för att hindra mitt foster att få fortsätta utvecklas och komma till denna värld. I helgen har jag känt otrolig saknad efter den. Det kan låta märkligt. Sakna ett foster i vecka tio. Men efter det att jag såg den kan jag inte glömma. Jag saknar det jag gick miste om så otroligt mycket fastän jag vill se framåt. Ja, nya krafter behövs definitivt till nästa vecka inför de där tunga dagarna.

Samtidigt önskar jag er en fin höstvecka! Ibland är livet alltbra härligt ändå! :)