Nu har jag storstädat hemmet och under de två timmarna när jag hade trasan i handen funderade jag över det här med livet och dess motgångar. Det är ju nyss två år sen jag gjorde min abort, det värsta jag någonsin gått igenom. Då jag verkligen föll. Men faktum är att jag faktiskt har upptäckt att jag hade vingar. Jag tror aldrig att jag kommer hamna i en sådan situation igen där jag kommer känna mig så hjälplös och ensam. Aldrig falla så tungt. Den här erfarenheten har nog lärt mig att flyga. Såhär två år efteråt har jag också insett att vardagen är i kapp. Jag påverkas inte längre så som jag gjorde förut. Får inte ett gråtanfall direkt jag tar ett steg. Istället tacklar jag det riktigt bra utan att glömma. Det som har hänt har hänt och jag kan inget göra åt det idag, däremot kan jag ta med mig de lärdomar jag fick. Dessutom utvecklades jag otroligt mycket under de här åren. Jag känner mig helt enkelt fri! Vad jag än kommer möta i framtiden så känner jag nu att jag kommer fixa det. Det här kommer bli bra! Som jag tänkt och skrivit ner förut: Det kommer en morgondag! Min morgondag är här.

Under städningen tänkte jag också på hur jag ska göra med den här bloggen. Jag behöver inte skriva så mycket mer här känner jag, men jag är medveten om att jag inte är ensam om det jag varit med om. Jag vill nå ut till fler tjejer som varit i min situation för jag vet hur viktigt det kan vara. Men hur gör man det? Tanken har slagit mig att kassera den här bloggen och börja om på någon ny som inte är så rörig. Eventuellt kan den vara till underlag för den bok jag kommer att skriva. För en bok ska jag skriva. Nu är jag dessutom i den fasen att jag tror att jag kan klottra ner det jag vill ha sagt på ett bra sätt. Bara tiden som saknas. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nästa sommar är jag än mer fri och då kommer min aborthistoria att avslutas på riktigt när jag nått mitt mål. Det mål jag hade då jag hamnade i krisen. Först då är jag helt redo att gå vidare och lämna det här bakom mig. Då finns inget mer som hindrar. Men idag ska jag njuta av vissheten om att morgondagen kommit och hurra för mig själv! Jag klarade det här och för mig är det en stor seger! :)  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...