Läste just om råd till en 16-årig tjej som var gravid och funderar på hur den människan tänkte där.  "Jag hade aldrig klarat av att få barn vid 16".  Nähä, men hade du klarat av en abort då? Att människor tar abort så lättvindligt gör mig otroligt ledsen. Aborten som nästan höll på att ta dö på mig! Visst, det är nog tufft med ett barn vid 16 års åldern. Det kan vara tufft med barn vid 20-års åldern, eller varför inte 30-års åldern också. Men vem garanterar att en abort alltid är enkel? Såren som finns kvar hos mig kommer alltid att riva och göra ont och varenda dag önskar jag att jag hade haft det där lilla knytet hos mig. Andras råd kan vara nog så illa. Min största önskan är att varenda gravida tjej gör sitt eget beslut i dessa frågor, för det är ingen annan än du som kommer må piss om aborten inte blir som du tänkt dig. Och det är ingen annan än du som kommer se till att du står på benen igen. Visst, man kan ha vänner vid ens sida som stöttar så att man vill leva. Men det är bara en själv som kravlar upp ur den där djupa tunneln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...