Nu när jag börjat skriva på min bok ska jag försöka lyfta fram de positiva och stärkande känslorna som finns i mig. Jag vet ju att jag kan. Jag vet att jag duger. Jag vet att jag gjort det bra alltihop. Jag skulle kunnat ge upp, flyttat hem till mamma och pappa och struntat i att fortsätta plugga om jag ville. Men jag valde att fortsätta kämpa för att nå min dröm, mitt mål. Idag hade vi avslutningssamtal i klassen, som betyder mycket för oss i utbildningen. Vi skulle göra en övning som bestod av att man skulle skriva ner positiva saker om varandra. Vara peppande och stärka varandras positiva saker. Jag fick många positiva ord om att jag är stark och att jag kan. Jag ska dock vara snällare mot mig själv, skrev en. Ja, det måste jag nog vara. Jag är det nog inte alla gånger. Jag kan ju! De tror på mig, lärarna tror på mig och jag själv tror på att jag kommer lyckas! Bara inget oförutsett inträffar.