Vad är det för fel på mig? Ena dagen uppåt som bara den och på ett ögonblick så bara sjunker man ner. Jag påstår mig ha ganska bra självkännedom, men just nu vet jag varken ut eller in. Jag vaknade tidigt på morgonen. Hyfsat pigg och glad. Idag skulle jag ju träffa min vän som jag inte hunnit prata dessmer med på flera månader! :) Tar cykeln de 6 kilometrarna ner till stan och vi träffas på ett café. Det var verkligen jätteskoj att träffa henne på riktigt igen. Vi träffas visserligen nästan varje dag i skolan, men det är inte samma sak. Därefter fikat tog vi en tur på stan där vi träffade en fd lärare. Och ja, jag vet... mitt liv är ganska innehållslöst just nu, men efter det mötet kände jag mig ännu mer förbisedd och värdelös. Och det blev bara värre och värre ju längre vi gick i affärer. När jag sedan tog cykeln hem hade jag lust att börja gråta. Att cykla gick segt. Motvind och jag hade inte kraften. Tanken från förr kom tillbaka. "Jag orkar bara inte ta ett enda steg till". Men ändå gör jag det. Av någon anledning, fråga mig inte vilken, fortsätter jag kämpa fastän det enda jag har lust att göra just då är att ge upp.

Jag vet att jag kan, men jag känner mig inte tillräcklig som person just nu. Jag har ingenting, jag är som ingen. Jag bara lever för plugg och för mig själv. Allt är på sparlåga och jag gillar inte det. Det känns som att allt bara går mot mig själv hela tiden. Egentligen vet jag att det är jag som måste förändra på mig själv. Jag måste ta på mig andra glasögon och se på mig själv på ett annat sätt. Men det är otroligt svårt. Tröstade mig med att köpa en fin sommarklänning som passar min kropp otroligt bra. Nu är jag mest nere för att jag ser pengarna försvinna samtidigt som jag inte gillar att jag tröstshoppar för att känna att jag duger. Så fort jag har möjlighet ska jag gå in på biblioteket och låna en peppande bok och börja jobba på min självkänsla.