Gillar så otroligt mycket att få gå ute med spetströjan och bara linne under utan att frysa! :) Tankar dyker hela tiden upp att jag egentligen skulle blivit färdigutbildad nu om 2 veckor, om bara inte... Jag nöjer mig med ett år kvar... det är trots bara en dag som kommer bli tung. Och det är att få se mina kompisar bli klara och själv vara medveten om att jag skulle varit där. Det känns orättvist, men samtidigt.. livet kom emellan. Annars skulle jag så klart också stått där och känt vemod över vad som komma skall. Nu får jag åtminstone förbereda mig ett till år på det och den som väntar på något gott...