Det är säkert min mens som bråkar med mig nu, men plötsligt blev jag så ledsen. Ibland när jag känner mig värdelös börjar jag tänka på att det skulle vara bättre om jag skulle behållt mitt barn. Då skulle jag iallafall känt mig behövd och älskad. Jag skulle fått älska. Och dom hemska tankarna om att alla skulle minsann få se hur jag skulle klarat mig. I mina kretsar har de flesta barn. Själv är jag snart 27 år och har inga. Det är ovanligt och man blir förbisedd av många, om inte nämna de flesta. Ändå vet jag att min tid kommer. Jag kommer bli superlycklig en dag och då strunta i vad alla tycker, men än är jag inte där. Jag lever för plugget och njuter av singellivet i allra största mån. Men de orden tröstar mig inte just nu. Bara tanken på att inte känna sig tillräckligt älskad gör mig så ledsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...