Gillar så otroligt mycket att få gå ute med spetströjan och bara linne under utan att frysa! :) Tankar dyker hela tiden upp att jag egentligen skulle blivit färdigutbildad nu om 2 veckor, om bara inte... Jag nöjer mig med ett år kvar... det är trots bara en dag som kommer bli tung. Och det är att få se mina kompisar bli klara och själv vara medveten om att jag skulle varit där. Det känns orättvist, men samtidigt.. livet kom emellan. Annars skulle jag så klart också stått där och känt vemod över vad som komma skall. Nu får jag åtminstone förbereda mig ett till år på det och den som väntar på något gott...

 

linn

26 maj 2012 14:59

precis! och som du själv säger, ibland händer saker i livet som gör att vi får en annan riktning. men du är ju nu tillbaka på samma spår som tidigare. du står ju där nästa år. eller hur?
Deppa inte ihop över att du inte är klar nu. Du gör ett jättefint jobb med dig själv. Var snäll mot dig själv, hmm lättare sagt en gjort men vi måste försöka. Tänk dig vilken resa både du och jag har varit på. Vi fick biljetter som vi inte ville ha men som hamna i våra händer ändå...
Åhh, du har även rätt i att när temperaturen stiger ute, ja då känns det liiite bättre och skönare.

kram än en en gång =)

å kom ihåg, var snäll mot dig själv och klappa dig, inte slå.

osynligtarr

27 maj 2012 18:01

Ja, ett år kvar nu. Ett år. Vi får se hur det ter sig. Jag har börjat acceptera tanken på att det är aborten som spökar vid mensen nu. Att acceptera kanske är att komma ett steg längre, men dit har jag ännu långt. Men att själv bara stå och trampa och inte komma vidare i livet pga plugget är ganska tungt. Man vill ju så gärna göra andra saker även om det är skoj att plugga. Jag lovar att jag ska försöka vara snällare mot mig själv :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av någon outtalad anledning blev den här bloggen inte kasserad i samband med att livet rullade. Det har gått några år sedan jag skrev något senast, men jag fick vackert påminna mig själv om att packa upp ryggsäcken igen. Då kom tanken på att logga in...

Jag trycker det undan mig, mår rätt bra. Livet är fantastiskt och det är verkligen min tid. Men såhär i allhelgonatid kommer allt ikapp. Bara jag tänker på det så kommer tårarna. Såret rivs upp igen, blöder. Och det gör så ont i hjärtat. Jag gråter p...

Åren rullar på. Idag "firar" jag att jag varit singel i fyra år. Jag saknar honom inte, jag vill inte ha tillbaka honom. Men den där kvällen för fyra år sedan var det något som förstördes. Något gick sönder i mig. Inte bara det med aborten, utan den ...

Årsdagar är dagar då man tar fram minnen. De väcker härliga minnen till liv, de påminner om det jobbiga man gått igenom. Jag går in och läser på bloggen och upptäcker att jag inte alls skrivit så mycket de senaste två åren. Två långa år. Och jag inse...

Mitt i en hektisk period påminner almanackan mig om att det är dags. Dags för den 4:e årsdagen. Jag hänger inte med, jag hinner inte med. Jag vill bara få tid till att stanna upp en stund, tänka till. Och sedan gå vidare. Det som skulle blivit mitt l...